Äntligen en andhämtningspaus. Känns som jag fått tid över även om jobbet kallar. Har hunnit med en sväng till båten och pratat med Gazon. Mitt andra liv som jag alltid längtar till, långt från stress och press. Men är det kul i längden? Tiden finns där och den fyller jag med något. Den fylls inte med mer för att jag stressar, tidsupplevelsen, nuet, försämras istället.